Hur kan en så glad person må så dåligt?

Såg ett inlägg på Facebook som skakade om mig. En tjej hade tagit sitt liv och just den här tjejen, hade byggt upp sitt varumärke, företag samtidigt som man ser hennes bilder och ser både glädje, värme, en sådan person man tycker om. Jag har bara träffat henne en gång, men följt henne och haft ett bra intryck av henne, både hennes kompetens, levnadsglädje och personlighet. Så detta var minst sagt, både för mig och främst alla andra som både följer och känner henne, väldigt chockande.

Hur kan en så glad person må så dåligt?

Var det en som kommenterat om händelsen och ja, hur kan det komma sig? Och alla är chockade, vilket jag tror dels beror på 1) Vad hon har valt att visa utåt 2) Att vi inte är mer coola när vi följer någon och förstår att hen är så mycket mer. Och har också ett liv som inte alltid är tjoho. Även om vi imponeras, får följa alla spännande människor som gör massa kul, så borde vi också förstå att de är som vi, helt vanliga människor med ett liv som går upp och ner.

Livet är inte alltid tjohooo. För någon. Inte mig, inte dig och det är här jag tror vi har den ömma punkten. Absolut kan vi prata mer öppet om hur vi mår men, vi andra kan också bli bättre på att förstå att vi alla är människor och livet går upp och ner. Jag tycker och tror däremot inte att vi börja skriva ut allt, hur dåligt vi mår, hur jobbigt det är, då tror jag mer på att backa från sociala medier och ta hand om sig, fånga in sig. Vara med vänner, familj, de man mår bra av och kan vara sig själv.

Den här händelsen berörde många olika funderingar och område, vad och hur jag själv kan agera men också hjälpa. Mitt liv är också upp och ner men min inställning till saker och händer, till livet, där tror jag att jag på riktigt kan hjälpa många och det blev också att jag ändrade en sak i mitt företag efter denna händelsen men mer om det i annat inlägg.

Jag hoppas att fler väljer att stanna upp efter denna händelsen och funderar på hur man mår, ens liv, om man är på rätt spår, hur vi måste sluta tro att alla andra har det lättare, bättre än oss själva. Konstaterar att livet är upp och ner, hos alla och så kommer det fortsätta vara. Det är det som är livet <3

Hur går marathonträningen?

Frågan jag får ibland och ja, vad svarar man på det? Sådär… Jag är på G. Helt okej. Jag kämpar på.

Ärligt, så börjar även jag bli lite lätt nervös när jag tänker på att jag snart ska springa 4,2 mil och det beror på att jag sprungit 2-3 km sådär 5 gånger, 5 km har jag sprungit 4 gånger och så förra veckan sprang jag en gång 7 km vilket är det längsta.

Träningen. Så givetvis så borde jag vara nervös men… på ett annat sätt så är jag ändå lugn, det är ju ändå 74 dagar till, 10 veckor dit. På den tiden borde jag hinna en del. Säger jag även om jag VET att jag borde börjat tidigare samt också hur viktigt det är att vänja kroppen vid långlöpning. Så jag satte mig ner och funderade på vad som borde vara smart upplägg, hur veckorna ser ut, vilka dagar kan jag träna, vilka pass hade jag behövt träna och när ska jag springa vad? Så en plan skapades och ja, jag kände och känner mig pepp!

Utrusning. Jag har nya skor! Sköna, lila och förbaskat bättre än mina förra som var riktigt dåliga så de här kändes väldigt bra.

Mentalt. Som jag nämnt, en liten nervös tanke men annars pepp och redo att fortsätta, öka, hålla mig till planen.

Kosten. Jag äter. Men valde att strama åt lite och vips så försvann 2,5 kg på 10 dagar! Jag är ju fortfarande för tung och jag är rädd för skador så jag fortsätter mina medvetna val i hopp om att minska lite till. Lite mindre Malin borde också bli lättare att springa. Jag har experimenterat friskt och skulle gärna vilja experimentera med fler så vill du komma igång med kost och träning och ännu inte hojtat till, hojta till så skickar jag mer information.

Dagens träning. 4 km och 45 min spinning. Spinning med Ulrika är både kondition för jag flåsar en hel del, hon är duktig och så kvalitetstid med kärleken. Nu sjunker jag ner i soffan med en kopp te och känner mig nöjd.

200 dagar på mig att bli marathonlöpare

Jamen japp, idag har jag 200 dagar på mig.  Haha alltså jag flinar lite här… både åt utmaningen, att det inte blev den start jag hoppade samt att 200 dagar känns lite… men inte omöjligt!

Hade tänkt börja efter sommaren men så blev det september, Spanien resa bokades in, tänkte att jag börjar efter den och det gjorde jag! 2 km kuperad runda började jag springa 2-3 gånger i veckan, planen följdes i 3 veckor innan jag fick en hjärnskakning som envist höll sig kvar.

Men nu 13:e november känns det ändå helt okej, jag känner mig lite motiverad och redo, sedan kommer jag börja fint och försiktigt för att verkligen se om det går och hur det känns. Jag har alltid lyssnat på kroppen och det fortsätter jag med.

Mitt utgångsläge plus:

  • Mitt pannben
  • Jag vet vad jag klarat tidigare för utmaningar (sprinter, vandrat Fjällräven Classic, blev cyklist på 3 månader och cyklade till Paris)
  • Gick även en löparkurs för Petra Skiöld för några år sedan vilket var ett test om att bli löpare. Sista passet var ett lååååångt pass, jag tror 2,6 mil och det klarade jag på ren vilja (gick inte snabbt men det säger nog en del om mitt pannben)
  • Ha bestämt mig att jag ska springa Stockholm Marathon 1:e juni 2019
  • Min målutbildning i december som jag givetvis själv ska köra (mer om den hittar du här: http://laddaom.nu/ladda-om-och-na-dina-mal/

Mitt utgångsläge minus:

  • Börjar på noll. 2018 sprang jag 1 gång. 2017 tror jag också fick en gång. 2016 var jag nog uppe i 4 gånger en 4 km runda. Jag har inte tränat löpning på det sätt, bara joggat som uppvärmning
  • Något andra inte riktigt förstått. Eftersom jag arbetat med träning så hör jag ständigt att många har en annan bild av mig, tex bra kondition. Och jag kan tänka mig att det kan då också komma kommentarer/blickar om att jag inte är bättre vilket inte hade känts så peppade/upplyftande
  • Anledningen att jag aldrig sprungit på detta sätt, är stor del mina problem med luftvägarna, andningen. Tidigare har jag tagit både allergi-  och astmamedicin men också kortison när jag  inte har fått luft. Tidigare… sedan 3 år tar jag ingen alls medicin men kämpar fortfarande med andningen som jag är säker kommer bli den största utmaningen
  • Jag väger lite för mycket för att vara löpare (och då finns också risk för skador)

Såhär kommer jag köra igång:

  • Kicka igång kosten, få in grundträning samt smårundor löpning. Få in vanan, känna på det. Detta är min tanke för kommande 7 veckor (året ut) och här finns en plan för det.

Såhär kan man enklast följa min utmaning:

  • Instagram – @trainmotivation – här kommer man kunna följa mig dagligt, vissa inlägg kommer även upp på Facebook LADDA OM sidan
  • Min hälsogrupp på Facebook kommer också att köras igång ganska snart, mer information kommer

Jag befinner mig just nu i Bromölla. Det kändes väldigt fint att börja denna resa där allt började en gång i tiden, när jag började träna 2009 – nere på Strandängen. En runda på 2 km och jag kan väl då äntligen säga – ”JAG ÄR PÅ GÅNG”

Det blev inte alls som jag tänkt…


I 7 veckor har det varit mycket privat.
Barn varannan vecka och full fart där med alla aktiviteter, mina föräldrar kom en helg, jag firade födelse, svärföräldrarna bodde till och från hos oss i några veckor och så fick och har jag dragit med en hjärnskakning.

Jag har andats djupt. Och vi har löst allt, som faktiskt gått smidigt och bra men någonstans har jag sett vecka 8, ”Då är det bara jag och kärleken”

Och så närmade sig vecka 8. Jag kände hur mycket jag behövde den, den där lugna veckan men sedan kom lite saker till. Kärleken skulle resa bort på jobb, en av tjejerna kom extra en kväll, en annan ville hälsa på och själva ville vi hälsa på vänner. ”Ok, 4 kvällar, men det är lugnt” tänkte jag och hann väl inte tänka mer förrän jag fick stort jobb och kärleken ryggskott.

Jag tror att många har det just såhär. Man kör på, längtar till helgen eller sommarsemestern, därför man orkar snurra på det där ekorrhjulet lite till. Så sätter man allt på ”sen” och då är det lätt att besvikelsen blir så enormt stor, för som man längtat, väntat, räknat och bitit ihop… och då faller man. Beroende på hur mycket man bitit ihop tidigare. Hur länge och hur hårt. Ju längre och mer, desto mer faller man.

Så…. jag personligen tänker 2 saker:

  1. Det man kan fundera på, om det är värt att bita ihop så mycket och länge att man inte kan ta när livet sedan svänger (för att inse hur det är nu samt att det kanske är dags för en förändring)
  2. Vänta lite….vad har man väntat på, egentligen? Något speciellt ni skulle göra tillsammans? Fast, tillsammans kanske ni kan göra på annat sätt… för jag tror att man kanske satt upp då ”vara tillsammans” och det finns ju massor av andra saker man kan göra tillsammans! Även om det inte blev som tänkt

Jag hann också tänka, att nu blev det inte alls som jag tänkt. Men… jag ville ha jobbet, jobba lite då och då under helgen är då helt okej för mig. Och kärleken med ryggskott, vi kanske inte behöver springa eller göra så avancerade grejer, vi kanske göra andra saker – tillsammans. Det var ju det vi ville vara. Vi ville bara vara tillsammans.

Så det var vi. Visst hann vi jobba och ta mandom ryggen. Vi bestämde också att vi inte skulle ha bokade tider, ta dagarna som de kom och det blev ju hur bra som helst! En promenad på Djurgården, där vi även fick in lite värmande och fantastisk god soppa utomhus! Även en solig promenad i Helleasgården runt en sjö, jag fick äntligen äta våfflor som jag längtat efter och så avslutade vi helgen med bio.

Saker och ting blir inte alltid som tänkt utan allt handlar om hur vi tar det. Hur vi väljer att ta det och egentligen, inställningen. Vad har vi för inställning när saker händer oss? Har vi inställningen att livet bara ska flyta på och funkar varenda dag? Och stämmer den bilden av verkligheten in på någon du känner? Jag känner ingen som har det så… så jag fortsätter ha öppet sinne när det kommer till förändring, det kanske inte alltid blir som man tänkt, ibland kan det till och med bli bättre….

Mina tips för pannbensträning

Jag tror inte längre att någon ifrågasätter mitt pannben utan har visat att jag flera gånger testat det.  Tycker också att det är härligt  att jag inte bara gör saker en gång och lever på meriter utan fortsätter slänga mig utför, säger ja, får göra något helt nytt, lära mig massor, utvecklas. Älskar det!

Det är verkligen inte bara fysiska utmaningar även om de uppmärksammast mest utan även i mitt företag har jag samma tänk så jag är glad att jag: Förstår tankar och tränat upp mitt pannben samt att jag arbetar med dessa 2 fokus, att få andra att må och nå sitt bästa jag. 

Nationaldagen var det 2 år sedan jag cyklade hem från min anställning och jag kan inte komma på annat sätt att fira det än genom att träna mitt pannben. Så. Jag gjorde en plan och så tog jag action. Man kunde följa mig på Instagram @trainmotivation och även ställa frågor om pannben och tankar så det var kul att det även blev en del tips jag fick dela med mig av. Och här kommer de lite samlade.

Såhär tänker jag om pannbensträning:

  1. Först har jag ett äventyr i sikte. Och denna gång har jag en vandring och ett berg som är planerat i augusti. Ni kan läsa mer om den HÄR
  2. Vad hade varit en utmaning för mig? Ställa klockan och gå upp när jag är trött. Samt landa hemma, sen ut igen och igen och igen
  3. Sedan inte tänka vidare på dem utan låta det vara och följa planen. Ställa klockan, ut flera gånger.
  4. Ställa klockan så tänkte jag att 06.00 hade varit en bra tid att gå på. Rundan på 7 km i lagom bra terräng tar ca 75 min, kanske längre efter någon gång så om jag tänker att den kan ta 90 min, då är jag hemma 7.30. 8.00 är för tidigt att gå igen men 9.00 passar fint.
  5. 06.00, 09.00, då blir det automatisk även 12.00, 15.00 samt 18.00
  6. Jag ska gå den. Det spelar ingen roll vad det är för väder, om jag lyssnar på något, har sällskap, jag ska gå dessa rundor
  7. Tankar är bara tankar. Poppar upp som popcorn, en  reaktion som ”bara händer”, det är vad som händer sen, som är viktigt, att inte utveckla dem. Tro på dem. Spinna vidare. Säga stopp helt enkelt. Jag har arbetat flera år med tankarna, hört många säga att de förstår tankarna men att förstå är inte samma sak som att klara det. Och ja, detta är vad jag arbetar mest med.
  8. Dock vet jag att viktiga saker som mat och vila är så viktiga för mig för att hålla bra energi så en förberedd plan för dessa.
  9. Jag vet också att när jag blir trött börjar mina tankar ändras till att fuska. Haha japp, ni läste rätt och nej, jag fuskar inte men jag flinar åt det för det påminner mig faktiskt om att tidigare, innan jag slog vad 2009 och ändrade mitt liv, oftast sökte efter den lätta vägen. Lätt och enkelt ska det vara och idag tänker jag helt annat, är det knepigt och svårt så får jag äntligen utmana och utveckla mig!

Jag summerar min pannbensdag:

  • 5 rundor á 7 km, sammanlagt blev det 35 km
  • Och faktiskt hela 46 000 steg
  • Och givetvis försvarade jag det lite med en 14 kg tung ryggsäck

Vad jag tar med mig:

  • Kändes gott i rumpan i backarna sista 2 rundorna. Jag flinade också åt att jag hade kunnat krypa snabbare, så långsamt upp….
  • Mest känning var höger axel/rygg/nacke vilket inte är förvånande eftersom min skada sitter där, där är jag svagast och jag är inte van att bära så tungt och så länge. Dagen efter knappt ingen känning men så har jag det bästa linimentet!
  • Mycket mental starkt och inte det minsta orolig inför augusti. Men det ska bli en njutbar utmaning så jag forsätter träna,  utmana mig

Nu är jag nyfiken på dig som läser, gör du också medveten pannbensträning eller kör du bara på och tränar?

Mina tips att klara en utmaning. Samt min egen kommande utmaning

Vissa anar. Vissa har gissat. Och vissa har undrat.

Jag har nämnt utmaning, berättat det för några men ändå varit ganska tyst om det och tränat på och känt efter hur det känns såhär början. Men nu är jag inte i början längre utan redo att ”steppa upp” för nästa växel och då kommer jag. vara mer fokus på vår kommande utmaning. Och ja, vår eftersom jag gör den med kärleken vilket verkligen ska bli kul!

Tidigare klarade utmaningar:

  • Slog vad, började träna friidrott och tog sedan ett SM veteran medaljer
  • Anmälde mig till Team Rynkeby utan att kunna. cykla. Men efter 3 månaders träning så cyklade jag varenda meter till Paris och trots det ben som svullnade upp och sov

2018 års utmaning:

Utmaningen med det blir:

  • Att jag aldrig vandrat eller kan något om det
  • Kan inte heller något om berg
  • Att man då inte heller vet hur det kommer att bli eller hur man kommer reagera när det blir jobbigt
  • Gå är inget jag heller gör jätte ofta eller tycker är kul
  • Och göra det tillsammans med en som har gjort det tidigare och som vet vad som väntar,  samspelet där emellan

Såhär tänker jag om utmaningar:

  • Jag älskar nya utmaningar! Sådant som jag inte gjort/kan och jag ser någon tjusning att säga ja och sedan lära mig hur, lära mig nytt, utvecklas
  • Gillar också annorlunda utmaningar och inte där vanligaste man kanske gör,  tex svensk klassiker
  • Jag påminner mig om vad jag tidigare klarat av och påminns om vilket pannben jag har och att jag kan klara vad jag vill. Sedan jobbar jag med tankar, Mental träning där är helt klart min styrka när det är något jobbigt
  • Jag pratar med de som kan och har gjort det tidigare (låter självklart… men för alla är det inte ex, ska och vill du skapa och driva företag, så kan du tex ta hjälp av mig, en frisör kan hår, en författare kan det där med att skriva bok och ja, så många frågar hellre någon annan    om råd som inte gjort det hen vill göra
  • Jag lyssnar och lär, vill nästan mer ta reda på vad är dålig på för att kunna förbättra just det
  • Jag tar alltså reda på vad som behövs göras/tränas inför en utmaning
  • Jag ser till att följa och göra det som krävs även om det är jobbigt, tråkigt och tar tid

86 dagar kvar och då ska jag inte bara klara denna utmaning utan jag siktar på att det även ska vara sköna dagar, ganska bekvämt eftersom jag tränat och förberett mig samt kul att klara av det och dessutom i naturen som jag kommer njuta av och med bästa sällskapet som kommer vara pricken över i:et att dela denna upplevelse tillsammans.

Gillar du också utmaningar? Tränar du inför någon och vad i så fall? Kommentera gärna.

Min egna första och grymma konferens

Alla andra har konferens lite då och då, tänkte jag och ja, då får jag väl skapa mig min egen tänkte jag och och så blev det denna vecka.

Jag var också anmäld till en intensiv webbkurs där vi samlades varje dag 9.00 till 10.30 online. Där tillkom även övningar som jag gjorde efteråt och så hade jag lagt till andra delar jag ville fundera på, skapa och gå igenom, givetvis min dagliga friskvårdstimme och så  – 3 fokus:

  • Hur jag ska prioritera, ha fokus på
  • Den kommande hösten
  • Och så 2019 

MÅNDAG

Laddad! Och jobbade lite väl mycket men kunde inte sluta och det var okej. Har jag vigt veckan åt konferens och var peppad så kändes det bra att jag kunde låta inspiration och kreativiteten flödas. Så det blev en lång arbetsdag.

 

TISDAG

Det väntades bli 26 grader och jag var inte sen med att byta tisdag eftermiddags pass mot torsdagens så det värdet jag gjorde. Och när lunchen var över, datorjobb var klart så tog jag min nya fina cykel och cyklade mot Årsta havsbad. Blev lite fel runda men fram kom jag, skönt var det och jag bara älskar friheten att styra mina dagar själv och låta som i det här fallet, låta vädret avgöra.

 

ONSDAG

När förmiddagsjobbet var klart så körde jag till pendeln, hämtade upp Anna som också är mångsidig entreprenör och vi började med en lunch på systrarna Systrarna Sisters (rekommenderas, riktigt god mat där). Efter det fortsatte vi hem till mig där vi nästan svettades bort på altanen trots parasoll. Så inomhus var skönt, liksom att bolla med någon som har samma tankar om entreprenörsskap, samt ha lite sällskap.

TORSDAG

Och här kände jag att jag fått mycket gjort dessa dagar, så mycket att jag lekte med tanken att hitta på något på kvällen. Hade inte tänkt färdigt tanken förrän 2 vänner hörde av sig om varsin AW och varför bara gå på en när man kan gå på två… och på något otroligt sätt så lyckades jag avsluta kvällen på Berns med häng och bubbel med John Martin och Michel Zitron (riktigt sköna, ödmjuka och roliga killar) och även lyssna på Magnus Uggla. Alltså, tänk hur det kan bli när man säger ja och flyter med i livet och är spontan.

FREDAG

Konferenser brukar väl ha fester tänkte jag när jag vaknade trött efter en väldigt sen kväll och bestämde mig för att konferenser även slutar tidigt sista dagen om det är en fredag och det var det…

Efter veckan har jag nu klart var mitt fokus ska ligga. Vilka delar som ska vara kvar, vilka som får läggas lite åt sidan, hur planerna för varje del ska se ut. Tagit lite kluriga beslut men man måste våga lyssna på magkänslan och ibland ta de där besluten man behöver för att gå sin väg här i livet. Och jag tror att man oftast också vet vad man vill, det jobbiga är sen att ens beslut ger konsekvenser och det är oftast dem man tycker är tuffa.

Nu tackar jag för en toppen konferens och ser fram emot att ”sätta igång och göra jobbet som krävs för att nå det jag vill”. Och givetvis kommer det att bli fler konferenser, det här var ju riktigt, riktigt kul!

Pannben och koll på tankarna kan ta dig långt

För 1 år sedan vaknade jag idag upp på sjukhus med sovande svullna ben som knappt höll mig uppe.

Dagen innan hade jag hunnit cykla 8 mil med Team Rynkeby, var inne på 6:e veckan av hård och intensiv cykelträning då jag inte tidigare kunde cykla.
De flesta sa: ”Nu får du väl ändå hoppa av?”

5 dagar senare blev jag utskriven med käpp. Och 7 veckor senare cyklade jag varenda meter till Paris.

Jag tänker ofta på mitt pannben. Eller att det var ganska bra att jag inte bara hoppade av utan provade mig fram eller att jag inte lysande på andra. Eller hur skönt det är att verkligen förstå tankarna, ha cool inställning inför nya tuffa saker som inte alltid är kul eller lätt.

Tänker också på vilket enormt tålamod jag utvecklade förra våren. Men mest glad är jag att jag inte ”hoppas” på att nå mina mål utan kämpar för att nå dem.

Så glad och tacksam att jag dagligen får äran att hjälpa andra att få kontroll på sina tankar och nå sina mål 🙏🏼

 

Vill och vågar du höra sanningen?

”Jag hade bara 20 minuter att prata och du valde att lägga 10 minuter att prata om jobbet du inte trivs på och chefen du inte gillar?”

Avbröt jag en vän för någon vecka sedan.

”Det var väl inte snällt Malin” kanske du tänker… men jo, det svaret var av kärlek för – det var inte första gången vårt samtal började så. Jag varken kaneller vill eller orkar lyssna på saker som inte tar henne framåt. Och jag vet ju vad hon vill. Och det är inte i närheten av varken det jobbet eller den chefen. Så, som hennes vän ville j ag att hon en gång för alla skulle lyfta blicken och börja prioritera sin energi och tid rätt. På vad vill hon lägga sin tid och energi? För dessa saker är            begränsade.

Hon både förstod samt insåg att hon behöver lite hjälp så jag är glad att jag nu ska hjälpa henne på riktigt och inte bara vara en stöttande vän så plan ska läggas och ett jobb ligger för henne, som alla förändringar kräver.

Tyvärr är hon inte ensam… Detta är inte första gången någon ringer och har gjort lite felprioritering. Jag hör det väldigt ofta, människor pratar om sådant man egentligen inte bryr sig om… och så blir man trött så man orkar inte göra, prata om något mer.

Just nu har jag 5 coachningar, betala för 4. I maj kommer även den andra delen i mailserien ”Create your life” där kursen sen börjar i juni.

Så jag går här bredvid och kan inte göra annat än att vinka och säga – ”Här finns jag, hur kan jag hjälpa dig att må bra och skapa ditt liv som du vill ha det?”

Letar du efter jobb?

För en tid sedan var vi på ett mycket intressant möte i Malmö med vårt nya spännande projekt. Nu har det gått några veckor och vi är nu redo för möte nummer två MEN, vi tänker stort och vi tänker att vi redan nu går ut med att vi behöver vara fler! Så, letar du jobb, läs vidare här:

Vi tänker att du idag:

  • älskar att hjälpa andra människor att må bra
  • utbildad/arbetar inom hälsa/friskvård (brett område och allt är av intresse)
  • ser tjusningen att vara platsoberoende
  • letar efter något som kompletterar det du företag du har idag eller vill starta upp något eget
  • Sund inställning till hälsa, härlig energi och livsglädje är meriterande 🙂

Skicka din intresseanmälan till – malin@laddaom.nu och märk med – HÖST-18 och berätta vem du är. Vi ser fram emot att höra från dig!