Kategoriarkiv: Personligt

Det blev inte alls som jag tänkt…


I 7 veckor har det varit mycket privat.
Barn varannan vecka och full fart där med alla aktiviteter, mina föräldrar kom en helg, jag firade födelse, svärföräldrarna bodde till och från hos oss i några veckor och så fick och har jag dragit med en hjärnskakning.

Jag har andats djupt. Och vi har löst allt, som faktiskt gått smidigt och bra men någonstans har jag sett vecka 8, ”Då är det bara jag och kärleken”

Och så närmade sig vecka 8. Jag kände hur mycket jag behövde den, den där lugna veckan men sedan kom lite saker till. Kärleken skulle resa bort på jobb, en av tjejerna kom extra en kväll, en annan ville hälsa på och själva ville vi hälsa på vänner. ”Ok, 4 kvällar, men det är lugnt” tänkte jag och hann väl inte tänka mer förrän jag fick stort jobb och kärleken ryggskott.

Jag tror att många har det just såhär. Man kör på, längtar till helgen eller sommarsemestern, därför man orkar snurra på det där ekorrhjulet lite till. Så sätter man allt på ”sen” och då är det lätt att besvikelsen blir så enormt stor, för som man längtat, väntat, räknat och bitit ihop… och då faller man. Beroende på hur mycket man bitit ihop tidigare. Hur länge och hur hårt. Ju längre och mer, desto mer faller man.

Så…. jag personligen tänker 2 saker:

  1. Det man kan fundera på, om det är värt att bita ihop så mycket och länge att man inte kan ta när livet sedan svänger (för att inse hur det är nu samt att det kanske är dags för en förändring)
  2. Vänta lite….vad har man väntat på, egentligen? Något speciellt ni skulle göra tillsammans? Fast, tillsammans kanske ni kan göra på annat sätt… för jag tror att man kanske satt upp då ”vara tillsammans” och det finns ju massor av andra saker man kan göra tillsammans! Även om det inte blev som tänkt

Jag hann också tänka, att nu blev det inte alls som jag tänkt. Men… jag ville ha jobbet, jobba lite då och då under helgen är då helt okej för mig. Och kärleken med ryggskott, vi kanske inte behöver springa eller göra så avancerade grejer, vi kanske göra andra saker – tillsammans. Det var ju det vi ville vara. Vi ville bara vara tillsammans.

Så det var vi. Visst hann vi jobba och ta mandom ryggen. Vi bestämde också att vi inte skulle ha bokade tider, ta dagarna som de kom och det blev ju hur bra som helst! En promenad på Djurgården, där vi även fick in lite värmande och fantastisk god soppa utomhus! Även en solig promenad i Helleasgården runt en sjö, jag fick äntligen äta våfflor som jag längtat efter och så avslutade vi helgen med bio.

Saker och ting blir inte alltid som tänkt utan allt handlar om hur vi tar det. Hur vi väljer att ta det och egentligen, inställningen. Vad har vi för inställning när saker händer oss? Har vi inställningen att livet bara ska flyta på och funkar varenda dag? Och stämmer den bilden av verkligheten in på någon du känner? Jag känner ingen som har det så… så jag fortsätter ha öppet sinne när det kommer till förändring, det kanske inte alltid blir som man tänkt, ibland kan det till och med bli bättre….

Det lilla i livet

Vi firar 5 månader idag, jag och kärleken. 

Och först tänkte jag ”Hur firar vi det då?” men sedan såg jag det på annat sätt så vi firade genom att:

  • Byta roller, denna morgon dag  jag honom morgonkaffe på sängen istället för tvärtom
  • Vi arbetade båda hemma. Hade både fm och em kaffet tillsammans. Och lunch. Som vi dessutom åt tillsammans med vänner som också arbetar hemifrån och check säger vi där på att dessutom fått in en parmiddag 🙂
  • Han hjälper nu ett av barnen med läxorna och det är så fint att se honom i papparollen, manligaste jag vet, en bra engagerad pappa
  • Och jag passar på att göra/fixa/förbereda mig inför nästa vecka när jag flyttar kontoret utomlands
  • Jag gissar att vi sedan kommer skratta gott åt ett avsnitt av Wahlgrens värld
  • Och så kommer vi att gå och lägga oss. Att både vakna samt gå och lägga sig tillsammans, bästa jag vet!

Presenter, blommor och resor i alla ära, men det är allt det där fina i vardagen jag gillar mest och föredrar. De små sakerna. Som hjälpa och underlätta för varandra. Respektera varandras olikheter, komplimanger och lyfta varandra, skratta tillsammans, bra kommunikation och att se varandra – på riktigt. DET räknas, för mig. Det lilla i livet. Varje dag.

Så egentligen firar vi inte 5 månader idag, vi firar 151 dagar. DET gör vi. Heja oss <3

Mitt 2018

Här är det, mitt 2018. Och jag blir alldeles varm när jag ser det för det har fått sjunka in och jag har gjort som jag brukar göra och i rätt följd. Först blickat tillbaka till 2017 och se vad jag lärt mig från det året, brainstormat med mig själv och utifrån det satt ett år som känns wow. För det är ju den känslan man vill ha inför ett visionboard – wow. Hade jag inte känt det så hade jag inte heller känt jätte stor lust att bege mig ut efter att nå mina mål…

Vi börjar med det viktigaste – hyddan bilden.

Där och då i en hydda i Thailand, efter att ha fått ett samtal hemifrån med orden ”du har nog inget jobb om 3 månader”, fick mig först att inse hur sårbar man/jag var med att lägga alla ägg i samma korg. En dag anställning, andra dagen uppsagd pga ändringar och det efter 15 års anställning. Och visserligen med företag men inget jag kunde leva på ekonomiskt. Och så lägger vi till hus, dottern Hanna bodde då också i Malmö där hon gick gymnasiet och kostade en del. Så ja, det kändes som någon drog bort mattan från mig. MEN. När jag satt där i hyddan så började jag fråga mig HUR jag skulle vilja ha det. Leva mitt liv. Hur det skulle se ut? Vad som var viktigt. Där och då satte jag mina mål om att säga upp mig 1,5 år senare när Hanna skulle ta studenten och sedan frågade jag mig – hur kommer jag dit, vilka vägar behöver jag ta för att komma dit? Det är så lätt att tänka vägen. Att hitta sin väg framåt och sedan envist hålla fast sig till bara den och inte se att det finns andra vägar, som leder till samma sak och här tänkte jag om. Så denna bild påminner mig att ha öppet sinne, våga be om det jag vill ha, våga gå min väg i livet, leva mitt liv utifrån vad jag vill.

Sedan har vi siffran 50. Som är ett ekonomisk mål och det på flera olika sätt. Ett kortsiktigt, ett långsiktigt och som också påminner mig om att ta och våga ta betalt.

Dessa två bilder ska jag ha mest i tankarna, var jag kommer ifrån och hur jag vill leva mitt liv. Samt vart jag är på väg. Så, hur balanserar jag att leva det liv jag vill tillsammans med att veta vad jag är på väg? Jo, att kombinera Malin med företaget på ett bra sätt, en bra balans. Från vänster uppifrån:

  • Stockholm. Jag ser att under 2018 kommer att flytta till Stockholm och skapa ett bra liv där med kärleken och ”alla” våra barn. Så även min business kommer att flytta vilket kanske först kommer att bli en utmaning men jag gillar utmaningar och jag ser även det som en möjlighet
  • Sedan har vi soluppgången från Thailand. Den står också för flera saker. Dels att jag vill resa i år men också morgonrutiner. Jag vet hur jag vill ha min morgon, starta den, vad som är viktigt och det gör att jag också ser att jag planerar bättre och håller fokus. Jag vill också få in mer läsa samt att skriva. Och så har jag ett morgonbrev som jag läser varje morgon (mer om det i annat inlägg framöver)
  • Cykelbilden står för utmaning och en fysisk sådan. Alla bitar är inte riktigt klara men nästan. Det blir en blandning, det blir i augusti, det blir tillsammans med kärleken. Jag gillar att säga ja och sedan lära mig hur, ha något att träna inför och denna utmaning känns både spännande, som en utmaning och en kul sådan

Vi har på högra sidan vad fokus ska vara på jobbfronten:

  • Föreläsa. Jag älskar att föreläsa, inspirera, berätta, få folk att skratta, må bra och se hur de går därifrån med en härlig känsla att gå ut i världen och skapa sitt liv. Det är häftigt att se ”Aha” och ”Åh” uttryck så föreläsa vill jag fortsätta göra i begränsad form
  • Jag vill inte bara inspirera, jag vill hjälpa. Hjälpa andra skapa sitt liv, starta sina företag, hjälpa dem få koll på tankarna, coacha, utbilda. Så redan nu i februari startar jag nytt online program för de som drömmer om att starta eget och tycker det är snurrigt med alla bitar, vad som är viktigt, vad som är smartast och som passar dem
  • Nätverka. Jag älskar att nätverka, träffa inspirerande människor och dels vill jag själv få den och dels vill jag också ge den vidare, vara den som andra inspireras av. Jag ser hur jag har gjort hittills, vad det har gett både yrkesmässigt men även privat så jag är säker att denna biten också kommer att leda till nya saker som jag inte ens idag vet att jag vill göra

2018 har börjat och jag är sjukt laddad, väldigt lycklig och hoppfull. Mitt livscitat fortsätter jag att följa, det verkar vara ett bra fungerande och vinnande koncept – ”Det ska vara kul att vara jag” 

(Och vill du också göra din visionboard, rekommenderar jag dig att läsa hur jag har gjort. Del 1 läser du HÄR och del 2 läser du HÄR) 

 

#jagärBromölla

”Att komma hem till farmor och farfar en vardagsförmiddag. Dricka kaffe, prata, spela spel, skratta. Älskar mina små pauser jag spenderar med dem, bästa pauserna i mitt företagande och som jag både får energi av, känns gott i hjärtat och är tacksam över ❤️

Frukost med farfar innan vi gick till Möbelaffären tillsammans för att kika på den fina bild av oss som togs i samband att jag numera är en av Bromölla ambassadörer. Det kändes som en fin start på ett bra projekt och samarbete ❤️

Jag blev kvar på Möbelaffären och dagen fylldes med fina samtal, färgglada mössor, kaffe och mycket skratt. Jag är iväg och ”flänger”, åker hit och dit, jobbar kanske annorlunda och så sjukt svårt att hitta typisk vardagsfoto… men vi fick till en fin bild. Och hur mycket jag än är ”överallt”, så återkommer jag alltid hem till Bromölla, landar och LADDA OM energi och så – finns min närmsta familj här ??❤️

#jagärBromölla #ambassadör – Du hittar #jagärBromölla gruppen HÄR

Nya tag med kost och träning


I söndags var jag på möhippa där vi bland annat hängde på SPA och jag fick chansen att spana in mig själv i bikini. Bortsett från att jag flinar gott åt min sjukt roliga solbränna… (jissus, den kommer ju aldrig att rätta till sig… ? så insåg jag att jag skulle kunnat även granska andra saker. Som knasbenen som är svullna, kanske fler saker är för stora/fel men det enda jag tänkte var – ”Alltså den där kroppen tog mig till Paris olalala” ?

Men däremot har magen protesterat ett tag för det var ju helt galet vad jag stoppat i mig saker som jag aldrig brukar. Och inte lite heller… och även nu efteråt och nu cyklar jag inte ens men nu verkar det som den där enorma hungern har lagt sig lite. Och jag är faktiskt redo för att kicka igång gamla matvanor igen och tisdag är en av sju bra dagar att börja på så från och med idag kör jag gång lite sundare vanor. Fokus hälsa, träning kost, må bra ?

Vill du också ha kick med kost och träning? Hojta till så lägger jag till dig i en låst grupp vad jag gör, hur jag gör det och hur det går ?

Efter morgonkaffe och morgonmail blev det en låååång promenad i skogen, på kvällen blev det Yoga utomhus med ett gäng och det är samma som med cyklingen, Malin är laddad och fokuserad ?

Cyklat till Paris på 7 dagar

Med Team Rynkeby Kristianstad. En magisk vecka på så många olika sätt! Insamlingen till Barncancerfonden, att vårt lag tog oss cyklande till Paris, att det gick så bra för mig, att jag nu efteråt har så fina minnen och vänner för livet. Här nedan kommer veckan dag för dag:

 

Känslan…
…. när man står redo och klar med grymt BIG leende och bara vill börja cykla
…. när man cyklar iväg och det bara känns… SÅ bra
… när stämningen är härligt skön
… när det inte blir som tänkt, så tänker man/gruppen om och bara gör det bästa 
… när man cyklar in på hotellet och inser att man cyklat varenda meter av alla 21 mil
… när Fredrik summerar första dagen och säger ”MAGISKT”

Då är man fan glad ?

—————————————————————————

20 mil och den här donnan Malin har cyklat varenda meter idag också, alltså, jissus ? #ettstoppitaget

Ösregn direkt imorse och olalala, NU förstår jag alla träningstimmar i regn och hagel, vi skulle fixa det här och DET gjorde vi men vi var glada när vi kom fram…

Hände också en ny sak… Det kom ett backparti och förr hade jag bett om att få cykla på för att klara backen men nu kände jag mig superpigg och såg hur andra kämpade så jag hjälpte dem, pushade och ja, äntligen kunde jag ge tillbaka för alla de gånger jag har behövt och fått hjälp i backarna ??

Ibland har man det lätt, ibland är det tufft, ibland vet man att det kommer tuffa backar närmsta dagarna… men det är bara att mata på, kämpa, trampa och främst – fortsätta att le, vi är på väg till Paris??

—————————————————————————-

Idag har jag ramlat med stående cykel för jag hade en klossklick som satt fast och fick lut över med kroppen, så nu har jag gjort och kan det ✌?

Sol första dagen, regn andra så idag varierade vi oss med blåst ✌?

Nu börjar det kännas lite här och där, för alla så det är ingen idé att gnälla så jag sjunger. Och ler. Hejar. Och trampar. Och är först på maten vid varje stopp ?

Jag cyklar fortfarande och kan bara skaka på huvudet åt hela situationen, jissus vad som kan hända på 3 månader liksom. Och ja, benen fortsätter sova men det verkar ju uppenbarligen gå att cykla så jag trampar på. Men vad skönt det var att komma fram, pusta ut, äta lite till, en varm dusch och häng med min sovkompis Mim.

Snart middag, infokväll och höra om morgondagen då den ”berömda” backen väntar men den siktar jag på att ta ?

Tack alla för alla hejarop! Ni är underbara ❤️

—————————————————————————-

Skitväder gånger 3. Alltså 3 som 3000… Kissepaus efter 3 mil och man insåg att varenda sak man hade på sig låg slickat på kroppen, allt var mer än blött. Och så av med de kläderna, kissa och sen TA PÅ de våta och kalla kläderna igen och så iväg och då öppnade sig himlen ännu mer ?

Frukosten vid 8 mil var som värsta hallelujamoment ?? Så, tufft att köra vidare och kanske också för att jag började känna mer i nacken. Nina har knäckt mig varje kväll men nu stramade det ner i ryggen. Till slut kom tårarna och då kom även en grym nerförsbacke där man i detta väder fick ligga på bromsarna och voilà så gjorde det ännu mer ont. 

När vi stannade inför den ”berömda” backen för fix och pepp så var jag lite låg men bara till en belgisk tjej kikade ut från fönstret på andra våningen där vi stod och skällde något i sådär 5 minuter. Alltså jissus vad hon skrek något av någon anledning, vi förstod ju inte henne… ?

Backen var tuff men gjorde tappert och bra första försök. Även andra och tredje och ja, upp kom jag till slut. Härlig känsla ?? Sedan var det ”bara” några mil kvar och vi anlände här till hotellet i Belgien och jag räknar nu ner till det som räddat mig många gånger dessa dagar – MAT ?

Fyra dagar nu och fortfarande cyklat varenda meter, jissus… Och tack igen för alla hejarop, tack 

—————————————————————————-

”Jag har luktat på infektioner som luktar bättre” Den kommentaren fick vi om våra skor imorse så denna dag började med gapskratt ??

”En liten backe i början” sas det men alltså, vi har olika definitioner på liten tänkte jag när jag besegrade berget… ?

Sedan hade vi äcklig backe. Och en till. Och en till, det tog liksom inte slut (sammanlagt blev det ca 17 mil backe idag…) Relativt pigg så jag bara trampade på, gick mer än bra och till slut fick jag kommentaren: ”Malin, magiskt bra”

Fredriks ord och jag log (och fnittrade för mig själv) så en glad Malin till lunch men sedan började det…

Den äckliga nedförsbacken kom och jag fick hålla hårt på bromsen vilket var svårt eftersom jag inte har 100% styrka i mitt grepp sedan dag 1 och det stack från nacken ner i ryggen. Asfalten blev sämre så lite guppigt hela tiden vilket kändes som knivar in i det 2 cm öppna såret i ljumsken. Ny backe, givetvis… och låren började kännas stumma. Tårarna rann fram till fikan då jag gick iväg, hittade en buske att kissa bakom och där var en nässla jag upptäckte försent… skit, pust och stön ?

Men Coca Cola och Nutella smakade gott, liksom stunden för mig själv i skuggan och så läste jag alla kommentarerna jag fått från gårdagens inlägg. Så rörd! Och så grät jag lite men då av annan anledning och så var det dags för sista etappen på 4 mil…

Det var en tyst Malin hem och en del ville säga högt hur ont det gjorde överallt men… jag ser och vet att fler har ont, så det liksom kvittar och känns onödigt. Så jag var tyst och trampade på och voilà, plötsligt var vi framme och jag fick säga check på att cyklat varenda meter även dag 5 ???‍♀️

Det blev en lång kram efteråt med grymma och bästa Ida ❤️

Imorgon väntar ny backig dag men alltså, har man klarat 5 dagar och fått så mycket pepp från så många och så lägger man till tjockt pannben som jag tror fan har dubblats denna vecka, då är man ganska laddad… ????‍♀️

Åter igen, tack alla! Pussar, kärlek och guldmedalj till alla som på något sätt är med mig på denna resa 

—————————————————————————-

Vad säger man… klarade även hela dag 6 och jag fortsätter att både skaka på huvudet och le ännu större ???‍♀️????

”Cykling känns” sa Paul på första träningslägret och det tog jag fasta på för japp, det känns. Både här och där men jag trampar på, uppenbarligen…

Jag konstaterar även att Sverige är ett platt land så är det någon som vill påstå annat, cykla ner till mig nu så är jag beredd på att ta en diskussion… ?

Jobbig men fantastisk dag! Skönt att komma fram, att klarat såhär långt och imorgon är det bara liiiiite till innan vi glider in i Paris ??

Dagen avslutades med finfin teaterföreställning som gav gapskratt, grisövning, Mc Donalds glass och sista medaljutlämningen. Och ännu fler gapskratt. Och lite tårar. Det är känslosamt att göra denna resa med ett gäng och det känns… ja, det känns både glatt och ledsamt att det snart är över.

Nu går jag och lägger mig. LADDA OM och göra mig redo för sista dagen. Jag ska fortsätta le… som jag har gjort hela resan, med vetskapen att jag fått några riktigt fina vänner för livet. Det känns fint 

—————————————————————————-

Sista morgonen… dagen D… det kändes… ☺️ ”Ta en vän och ställ upp er” sa Fredrik och jag tittade direkt på Polle, givetvis ville jag cykla in till Paris med honom!

Polle är… Polle. Och jag skulle inte bara kunna skriva en bok om honom, jag skulle kunnat skriva en serie i 16 delar. Han har verkligen lyst upp veckan, gett mig sjukt många leende, skratt och goa kommentarer ?

Att komma fram… slappna av, förstå vad vi gjort, tårarna började rinna och det var en hel del kramar. Alla i gänget har verkligen börjat på sin ruta 1 och därifrån hoppat några steg, utvecklats så lika glad jag är för min egen prestation, så har det varit grymt inspirerande att se andras resa ??

Några bestämde sig för att ta en runda till Eiffeltornet och jag var inte sen att hänga på. ”Heeelt galet” mumlade jag flera gånger, för 3 månader sedan cyklade jag inte och nu cyklar jag mitt inne i Paris”.

Vi hamnade mellan ett danskt och norskt Team Rynkeby gäng och det där kändes mäktigt, ca 100 personer ”gulingar” glida på Paris gator ??

Kvällen avslutades med middag och insikten att det kommer att kännas tomt. Och konstigt. Ett annorlunda år, på många sätt, 3 månaderna har det hänt massor för att avsluta med en magisk vecka… Jag har hängt med detta gäng 10 månader och nu är det över. Eller… ”Varje slut är början på något nytt”, frågan är bara vad… 

—————————————————————————-

2 april var första passet utomhus med Team Rynkeby Kristianstad och det var också den dag jag lärde mig att det tydligen var några klossar som skulle skruvas på under skorna för att fästa, inte konstigt att jag inte klarat det de 3 gånger jag varit ute på gatan och försökt… ??

6 veckor senare låg jag inlagd på sjukhus i 4 dagar och blev sen utskriven med svullna sovande stickande ben. Och käpp.

7 veckor senare sov fortfarande mina ben, men jag hade fått ihop mina 300 mil och var redo att cykla! 

1 vecka senare och sammanlagt 14 veckor, är jag nu i Paris, har gåshud över hela kroppen, tårarna bara rann när vi kom till Team Rynkebys samlingsplats, vi har fått ihop ofantligt mycket pengar som går direkt till Barncancerfonden! Och… Jag vet hur dålig jag faktiskt var där i början på att cykla, jag vet det men jag vet också hur jag kämpat, slitit och aldrig gett upp och idag är jag så GALET glad och stolt att jag lyckats cykla hela vägen till Paris! ??

Så ja, en ny föreläsning om pannben och koll på tankar lär definitivt komma framöver ☺️

Tack ALLA som stöttat och hejat på mig på denna resa, ni är många och heeeelt fantastiska ❤️ Att stå vid Eiffeltornet och lyfta min järngulakompis, wow… – I did it!!! ?‍♀️??

LADDA OM 6 ÅR

”I have a dream”

Om något mer. Bättre. Större.
Om frihet. Att andas. Bestämma själv.

Tankar för 6 år sedan när jag startade LADDA OM och det är ju häftigt när man ser tillbaka på dessa år! Allt som hänt, allt jag lärt mig, alla jag mött, alla som mötts via LADDA OM, alla jag har hjälpt på flera olika sätt. Wow…

Idag firar och sträcker jag lite på mig. Jag hade inte bara drömmen, planen och viljan, jag hade även ögon och öron öppna för nya vägar OCH viktigaste, jag gjorde jobbet som krävdes för att komma dit jag ville. Jag väntade tidigare så många år på förändring för att sedan inse att den förändringen inte bara ramlar ner på mig, det ligger hos mig…

Mitt största tack till er som jag får hjälpa varje vecka, till er jag får inspirera, till er som hejar och gläds med mig dagligen, ni ger mig så otroligt mycket ❤️

Grattis Malin, fira stort idag! Tex en cykelrunda och glasstopp… ? Och fortsatt lev efter ditt livscitat för det leder dig rätt och gör att du fortsätter hålla den röda tråden i ditt företag och vad det är du vill – att hjälpa andra att må och nå sitt bästa jag:

”Det ska vara kul att vara jag”

#detärdetockså ??❤️

Jag i podcasten Drivkraften

Det är häftigt när man möter en annan person som också har energi eller mer, samma energi som jag. Som arbetar och brinner för det man gör, passion och just detta kände jag när jag träffade Malin Rosen som är grundaren av podcasten Drivkrafen.

Det blev ett både kul men också bra samtal och swish så var tiden slut, vaddå hon var proffs för att få sina gäster att vara avslappnade och bara prata. Riktigt kul att få både vara med och att lyssna på resultatet, nu blev jag bara mer sugen på att starta något eget sådant, podcast eller YouTube. Hm. Vad tänker och tycker ni?

Vill ni lyssna på avsnittet så hittar ni det här – http://www.drivkraften.com/avsnitt-28-malin-gustafsson/

Starta och driva eget företag

Jag får ofta frågor hur jag gör, hur jag bygger mitt företag och hur jag tänker om att inte lägga alla ägg i samma korg. Tankar om varumärke, sociala medier, hur jag nätverkar och hur jag prioriterar smartare.

I början av juni kommer en föreläsning om just detta i Kristianstad. Så om du vill starta eget, precis startat och vill ha nya tankar eller bara inspiration, skicka ett mail så får du förtur och säkrar en plats när det släpps – malin@laddaom.nu

 

 

 

”Those who don’t jump will never fly”

Jag är och har nog alltid varit bestämd. Vetat vem jag är och vad jag vill och så har jag gått den vägen. ”Så är det” har jag tänkt, fast besluten men nja… allt är inte svart eller vitt, det finns både färger och nyanser och dem missar man när man tänker ”Så är det”

Jag har passerat fyra nolla stadiet och jag flinar lite när jag ser att se flesta beslutet jag tagit har varit från min bestämda sida ”Så är det” men mina absolut BÄSTA beslut här i livet har varit de där jag sänkt detta tänk. Där jag vågat. Litat på andra. Vågat tappa kontrollen. Lärt mig nya saker. Tagit nya vägar. Vågat hoppa.

Först har det känts läskigt, lite oroligt och jag har tvivlat. Tankar som dykt upp och snurrat till det, varit osäker och faktiskt undrat vad andra ska tycka. Men jag har fortsatt. Och det har varit så sjukt nyttigt för mig att lämnat ”Så är det” tänket.

Slutat gå den där raka stigen i livet som liksom redan finns där, istället har jag skapat mig en egen stig. Där njuter jag av alla dagar, inte bara helger och semester. Där har jag inte så bråttom eller saknar tid. Och jag fortsätter ta avstickare för att prova och lära mig nya saker.

En gång provade jag något nytt, hamnade i en öken i Dubai med massa finingar och förstod att där hade jag ju verkligen inte hamnat om jag fortsatt med ”Så är det” tänket.

Man vet ALDRIG vad som väntar om man inte provar… ”Those who don’t jump will never fly”