Jag är en av alla cyklister som ska med Team Rynkeby cykla till Paris 2017. Jag verkligen börjar på ruta noll mindre träning och komma i bukt med skada och så har jag ett ännu större hinder – jag tycker inte ens om att cykla…. Men jag tänker att det lär väl komma under resans gång. Hoppas jag…. 😉 Här följer ni mina pass där jag just cyklar. Du läser mer om mina tankar om varför jag anmälde mig och hur jag tänker HÄR.
Cykelpass 1
Jag är igång! Tänkte jag på väg mot Åhus i min gamla cykel med cykelkorg och liten matsäck samt massa vatten. I efterhand funderade jag på hur jag tänkte, det var ju inte så att det tar en halvdag eller heldag för att komma fram… men kändes tryggt att jag ändå packat väskan. Ifall att.
Lugnt och fint var tanken. Solen lyste och värmde, gott sinne och jag trallade. Lite som ”älska livet” känsla och redo för ny utmaning. Tummar upp för den cyklingen och det komiska var när jag kom fram och alla barn sprang ut och bara skrek: ”Va, ska du verkligen cykla till Paris?”
De såg det så stort och det slog mig att jag inte hade gjort det. Inte på riktigt. Visst, Paris är långt iväg och 120 mil stod det nog men ändå, med lite träning och lite tid framåt så ska det väl gå. Sedan sa Liam den roligaste kommentaren av dem alla ”Men shit, om du ska cykla till Paris så måste du ju pausa”
”Jag lovar dig Liam, jag ska pausa så mycket jag bara får” 😉
Cykelpass 2 – hem…
Jag tog annat håll och lika fint väder och känsla. Lite känning där i rumpan efter att på dit vägen cyklat en bra bit på stora stenar, alltså, det är inte skönt….
Cykelpass 3 – hej motionscykel…
Ni vet de där gångerna man går iväg till träningen och man känner sig superstark och man tänker ”Åh, idag ska jag cykla typ 6 mil även om det är första gången, jag ska göra det”
Nja... det var både tråkigt och jobbigt och jag bestämde mig då att jag nog ändå fick ha en liten plan. Så 6 mil blev 1 mil… och där kom jag även att tänka på friidrott Susannes upplägg när jag började med sprint med att stegra träningen. Så denna mil var jag nöjd med, inte cyklingen utan mest att jag skapade en plan…
Cykelpass 4 – motionscykel inomhus – igen…
Och ni vet de där gångerna när man är klar med ett pass och bara undrar hur i helvete långsamt man måste cyklat passet tidigare när man jämför tiderna… Jaja. Det var mycket bättre tid, en finfin ökning och jag kände lite skakning i benen när jag slutade trampa och så funderade jag mycket på inställning att var på ruta noll.
- Åh vad jag är kass. Så dålig. Så långsam. Det här kommer ju aldrig att gå liksom, hur tänkte jag
Eller…
- Inget bra men kom ihåg den här dagen, nu kommer allt bara bli bättre och lättare, nu jäklar kör jag
Det är skillnad. Och ja, det vet ju egentligen alla men det innebär inte att man vet och tänker det – på riktigt. Men jag gjorde det och ja, jobbar man med Mental tränare så är man inte fri från de där mindre trevliga tankarna som poppar upp som små popcorn, det händer mig också men det häftiga är vad som händer sen. Vad gör du av dina popcorn? Låter du dem poppa, tänker du bara på dem eller du ignorerar dem, lägger ingen större vikt på dem?
Cykelpass 5 – Pust, inomhus igen…
2 gånger tänkte jag ”Äh, jag stannar nu istället” men fortsatte och någonstans tänkte jag ”Kom igen, ploppa upp den tanken en gång till så jäklar ska jag visa dig att jag har bestämt mig”
Mitt längsta pass på motionscykel (av tre…) och det klarade jag bra. Det var också detta pass jag insåg att man kunde ställa in olika uppförsbackar eller rakt, hur hade jag cyklat de andra gångerna då… Ingen aning faktiskt.
Min tanke var att klara de mil jag satt upp, bra och jämt temp med liten ökning i slutet. Jag fick sällskap av superwoman Britt-Inger som flåsade ikapp med mig och jag tror att det gjorde mycket för mig just där och då, att kämpa med någon annan bredvid även om jag är en ensamhetstränare helst, gillar att köra själv och gillar inte det där med flera och så några som fräckt skriker ”Kom igen nu då”, gillar inte det… och nej, jag vet, jag gör ju så själv på Måndagsträningen men, då är det ju jag som skriker…. 😉
MYCKET nöjd efter passet! Lite skakiga ben precis när jag klev av, lite stretch, svettig tröja och nöjd känsla, tummar upp! Inte för att det ännu är kul utan för att jag gjorde det. Ett pass åt gången, det här kommer att gå bra…
