Pass, 6, 7, 8, 9 var på en cykel. Inomhus. Och här någonstans började jag fundera hur i hela friden skulle jag orka eller ens vilja cykla så mycket längre som det är till Paris…?

14606541_10154107055836379_6573284158854014619_nDet ÄR verkligen inte kul… men jag behöver få upp lite flås och trampandet och så tänker jag att om jag gör det tråkiga nu men ändå ”jobbet”, så kommer det bli lättare, enklare och förhoppningsvis ”kupigare” sen. Spinning ska jag också börja med har jag tänkt, 1 gång i veckan, har bara inte fått in någon kväll till det då jag har mycket jobb på just kvällar, spinning på dagtid hade passat mig helt klart bättre. Och nu kommer jag på att jag faktiskt inte ens har kollat upp det så jag skriver upp det:

  • Kolla upp var du kan köra spinning mitt på dagen Malin!

Men 10:e passet var utomhus. Och dessutom på en riktig cykel. Jag lånade hjälm av Morgan och cykel hos Roger (fint med fina vänner) men just cykeln hämtade jag en dag när Roger inte var hemma och pappa lämnade av mig. Det började blåsa upp, jag började nysa, funderade om jag hade för lite kläder på mig och den funderingen satte väl sig i ögonen för pappa ändrade ton och sa sedan: ”Du kan ju ångra dig med att cykla hem, vi slänger in cykeln i bilen så kör vi hem”

14463226_10154107055936379_8873223699478776928_nMen någonstans hade jag bestämt mig för att cykla hem och någonstans tänkte jag också hur svårt kan det vara… Pappa körde därifrån och jag började cykla. Hann bara ut på vägen utanför området förrän det blev motvind. Med en oskön blåst mitt i ansiktet konstaterade jag dessutom att jag inte ens visste eller kunde växla så istället fick jag trampa på. Jag svängde höger och fortsatte, cyklade nästan på en person i en kurva men kände mig lite cool där jag svängde förbi lite snabbt precis innan… och så kom jag ut på öppet fält och nej, då stannade jag och ringde Roger som berättade men jag förstod sådär. Testade mig fram lite och jag tror att det blev lite lättare men vet inte hur jag gjorde eller hur jag sedan skulle växla tillbaka så här lät jag bli det och ja, det får vara som det är tänkte jag. Det var också här jag flinade lite för på informationsmötet vi hade för någon vecka sedan, då slog det mig att det kan förekomma backar på rundan, denna dag kom jag på att det även kan blåsa och vara sämre väder än strålande solsken… Härligt att leva lite i en drömvärld 🙂

Jag kände mig ganska fri. Och lätt. Bilarna visade hänsyn och de flesta la sig mer åt mitten vilket var skönt. Något som inte var skönt var vinden. Jag insåg redan hos Rogers att jag nog hade för lite kläder och jag är lite känslig vid vind och kallt så jag cyklade på.

Ville njuta av turen och jag trodde att det skulle vara genom att titta på omgivningarna men då tappar man ju fokus på vägen så kanske njuta, är egentligen något annat. Vad är det alla njuter av när man är ute i många mil? Farten? Vinden kan det då inte vara…

En kaffe värmde hos farmor och farfar efter att jag kommit hem till byn och det var väl det jag mest njöt av den rundan. Trevligt sällskap men främst kaffe, något varmt men det var redan lite för sent. Några timmar senare började jag nysa och sedan låg jag nerbäddad typ till nu söndag. Så jag antecknar och lär mig:

  • Mer kläder på dig nästa gång Malin 

Nu är förkylningen under kontroll, den gjorde dock att jag missade lördagens träff med cykelgänget men söndagen är kvar så det är inte för sent så idag blir det iväg och träffa dem. Ska bli kul!

14520600_10154107055866379_5297949624794379507_n