Vad säger man, det var inte nu jag hade tänkt börja leva Vanlife, mitt i vintern. Men, ibland blir det inte som tänkt och för mig kom min start att leva Vanlife i slutet av november. 

För att ha lite koll samt minnas detta äventyr, men också dela med mig till er som både är nyfikna och kanske också vill leva Vanlife ELLER, bara göra en stor förändring, så kommer regelbundet göra en sammanfattning. I hur det gått, vad jag lärt mig, om oro, saker som hänt, både runt mig men också inom mig. Jag har redan märkt hur mycket tankar det är när man slängt sig ut såhär alldeles ensam.

KÄNSLA

Förväntansfull. Nervös. Glad. Stolt. 

UTMANINGAR / ORO 

• Min el – mitt liv handlade nästan bara om att förstå hur mycket el allt drar, hur diseelvärmaren funkade, om och när jag behövde ladda mer el. 
• Min buffert – Jag skulle åkt i somras och tagit tag i mitt företag i augusti, istället fick jag utmaning på utmaning, och ännu fler utmaningar och min buffert fortsatte krympa vilket skapat oro men så kom jag på när jag sparade ihop 200 000 kr på 14 månader. Jag lever billigt så jag ska nog få till den där bufferten.

7 stycken. 3 var på platser där jag var på helspänn, utanför en kyrka, ett slott, mitt i Kristianstad samt nära på en parkering i skogen men där flyttade jag vid 22 tiden när det kom en bil. Men även på mer säkra platser och utanför hos vänner. 

Dagar jag minns lite extra 

När elen la av kl.01.00 på natten och jag stod på en parkering utanför en kyrka och det var -7 ute. 

Dagen efter var jag frusen, trött, men också orolig för elen och mer utgifter och åkte till ett morgoncafe som öppnade tidigt och när jag beställde en värmande kaffe, tänkte jag på hur en hemlös känner sig en frusen morgon och behöver något värmande. 

När jag sov mitt i Kristianstad och det var -13 utomhus och jag kunde inte göra annat än att skratta och hoppas att elen skulle hålla hela natten (det gjorde den)

Min dotter Hanna flyttade till Malmö och vi packade Henning bilen med alla hennes saker. 

Firade jul med bara de närmsta och även 99-åriga farfar var med, hela julafton som slutade med att han och jag åkte på midnattsmässan. Det var fint med att några dagar landa hemma hos föräldrarna. 

FASCINERAS ÖVER

Jag reagerar så stort. Ena stunden känner jag mig stark och modig, andra som ett frågetecken och på helspänn. Jag försöker inte göra så stor sak utav det utan tar det mer som ”det är som det är, och ska” och så fortsätter jag. Alla dagar är unika och allt är en del på en större resa jag gör. Det känns verkligen inte som att jag kan eller ska planera så mycket, för inget blir som tänkt. Något händer eller, så kommer det med tiden falla på plats och jag tror på det sista då jag redan nu ser hur morgonrutinen verkar fallit in naturligt. 

FRAMÅT

Har också under december funderat på mitt företag och framåt, hur jag vill arbeta. Jag har utgått från vad jag vill, känner är kul, vad jag behöver för att må bra och så en härlig blandning, precis som jag vill ha det!

• Det blir Frilansuppdrag eller mer mot företag, entreprenörer. Jag vill ha kollegor, göra high five och fråga hur helgen var. 
• Andra delen blir Mental träning, jag vill hjälpa och inspirera fler att må bra och verkligen leva sina liv. Det blir program och kurser, min bok (som bara har lite kvar) och förläsningar.  

Det blev tydligt under höstan att ett av mina mål för 2023 ska vara att fylla på mitt buffertkonto och jag tror att om jag får till hur jag vill arbeta, så kommer min buffert att lösa sig. Jag är inte heller helt avig till ”vanligt jobb”, det räknar jag till första så länge de ligger under ramen vad jag tycker är kul, passar mig, där jag kan styra samt om det är något spännande eller utvecklande. Hade tex varit sååå härligt att få jobba i sommar långt uppe i fjällen tex.

• Jag ser också fram emot att börja träna, så redo för att äntligen komma igång!
• Det känns som att nu funkar elen… nu ser jag fram emot att landa, förstå bättre och landa lite till. Jag vill bara ha lite lugn och ro.